Jag, är självdestruktiv men en ätstörning UNS och min livskamrat har.. utvecklat en form av bulimi. Han och jag, lovade att sluta med våra handlingar, för vi båda ansåg att det är något som kan spåra ur hur fort som helst. Jag har varit skadefri i 3 veckor, vilket är relativt lång tid för att vara mig.

Min partner, han har utvecklat en form av bulimi. När jag inte är hemma, då hetsäter han. Men jag känner lite att, om han ska "få hetsäta" varför är det då pekpinnar mot mig?? Det är för mig en sak som jag inte kan förstå. 

Jag vet inte vad som gör attt han har påböörjat detta beteende. Det har inte pågått under en lång tid. Inte alls. Kanske rör sig om 6 månader. Men, för mig är det också länge. Vi har både problem med maten. Jag får ångest så fort jag ska till att äta. Jag bokstavligen Kastar i mig maten, lite för att få det att gå över fort!

Men övriga sjävlskador från Min sida. Jag känner mig verkligen motiverad! Jag kan, jag vill, jag ska klara detta. Jag bara önskar att min partner skulle kunna bli av med sina ångestlindringar. 

Hetsäta, supa eller hamstra piller.. Så, vilket av dessa beteenden är "bäst"? Önskar jag hade svart, men jag är bara... Tom.

Tom och fullständigt maktlös. Vet varken ut eller in. Längre.